Mitt fin-fina brev - nu med diamanter!

Lämna aldrig aldrig framme post tillsammans med pysslande barn. Igår när jag, Lilla H och Herr A satt och pysslade satt Lilla H glatt och ritade glittrande diamanter på mitt fin-fina brev som jag fick häromdagen. Tack gode gud att hon liksom avsändaren har både snille och smak ...

Fin jul

Jag har haft en väldigt lugn och fin jul. Fast utan barn så dem har jag längtat efter. Men idag fick jag träffa dem igen och det var härligt. Men snart åker de till Kanarieöarna, men utan mig i år. Känns väldigt tråkigt och konstigt.
Idag när jag öppnade min post hade jag fått ett väldigt fint brev. Ett VÄLDIGT fint brev. Så fint att jag ville rama in det.

Nästa år ska jag börja skriva på min nya roman. Det ska bli spännande att se om jag kan ro hem det projektet...

Sömn är bäst!

Har känt mig helt slut den senaste månaden. Har liksom ingen ork. Högt blodtryck är tydligen inte att leka med. När vi klädde granen häromdagen var jag tvungen och sätta mig och pusta ut ... man känenr sig som typ ... sjuttioåtta bast. Eller - jag känner sjuttioåtta-åringar som är piggare än mig. Igår somnade jag vid halvåtta och sov till sju på morgonen. Idag känner jag mig riktigt mänsklig faktiskt. En månad i sträck med sådana dagar och jag skulle vara mitt gamla jag igen.
Kom precis på att jag har ett par trisslotter. Kanske jag kan bli mitt gamla jag på en söderhavsö någonstans. Plötsligt händer det!

Jisses!

Jag torkar jobbsvetten ur pannan. Jisses vad mycket jobb det har varit den senaste månaden! men i dessa tider är jag verkligen tacksam att jag har ett jobb. Mina före detta kollegor verkar ha det mycket svårt på jobbmarknaden just nu - men jag är övertygad om att så bra och kompetenta männsikor snart blir uppslukade avv jobbmarknaden.

Som tur var har jag handlat färdigt julklapparna - nästan. Jag har en grej till min pappa kvar och en hemlig sak till. Hm ... gnugga knölarna, vad ska det bli, vad ska det bli?

Själv önskar jag mig ett odramatiskt år men det vet jag att jag kan säga hej då till redan nu. Men lite spänning håller blodet varmt.

Anekdot: Idag tapade jag ett paket på posten och Carolina Gynning var snäll att plocka upp det åt mig. jag hade inte känt igen henne om hon inte hade pratat med mig... rösten avslöjade hene.

Yasuragi - come live with me!

Just nu handlar mitt liv mycket om logistik. Egentligen är jag ett stort fan av logistik, men just nu ... inte så mycket. Jag längtar väldigt mycket efter en lugn och harmonisk vecka utan några som helst äventyr - kan kan sträcka mig till att vara så vidlyftig som att köpa en enorm godispåse och hyra ett gäng filmer. Det är ungefär så mycket spänning som jag känner att jag klarar av just nu. Men i december är det väldigt svårt att få till något sådant. Barnen har tusen saken som man ska - och vill - vara med på.
Jag vill att Yasuragi flyttar hem till mig!

Läs absolut inte det här!

Jag har upptäckt en viktig sak - man behöver rejält mycket tid för att skriva en bra blogg. Please, send me to blogg-school. Jag erkänner - jag har bloggångest. Man ska vara lite lagom smårolig, eller säga väldigt kloka saker. Jisses. prestationsångesten slår klorna i mig och jag önskar att jag hade minst en heltid för att kunna skriva en bra blogg. Eller - hemska tanke - är det så att mitt liv inte är tillräcklit spännande. Milda makter som min dotter Lilla H skullle ha sagt.
Fast å andra sidan så vill jag ju inte vara så personlig på bloggen så jag hamnar lite i rävsaxen. Jag kan berätta att mitt nya romanprjekt är MYCKET spännande och VÄLDIGT svårt. Jag kan berätta att mitt liv har gett mig både vuxenacne och högt blodtryck. Jisses! Wanna share my life?