Jenny, Gud och tystnaden

Tittar just nu på Jenny, Gud och tystnaden och jag vet att jag inte borde bry mig. Inte bli arg och ledsen. Men det blir jag. Jag blir ledsen för att det finns människor som inte kan se förbi, som inte kan se det vackra utan bara se in i sina egna svarta, fula tankar. Hur kan man vilja bli präst när man ser på saker som rätt och fel? Är man Guds tjänare då?