Mitt fin-fina brev - nu med diamanter!

Lämna aldrig aldrig framme post tillsammans med pysslande barn. Igår när jag, Lilla H och Herr A satt och pysslade satt Lilla H glatt och ritade glittrande diamanter på mitt fin-fina brev som jag fick häromdagen. Tack gode gud att hon liksom avsändaren har både snille och smak ...

Fin jul

Jag har haft en väldigt lugn och fin jul. Fast utan barn så dem har jag längtat efter. Men idag fick jag träffa dem igen och det var härligt. Men snart åker de till Kanarieöarna, men utan mig i år. Känns väldigt tråkigt och konstigt.
Idag när jag öppnade min post hade jag fått ett väldigt fint brev. Ett VÄLDIGT fint brev. Så fint att jag ville rama in det.

Nästa år ska jag börja skriva på min nya roman. Det ska bli spännande att se om jag kan ro hem det projektet...

Sömn är bäst!

Har känt mig helt slut den senaste månaden. Har liksom ingen ork. Högt blodtryck är tydligen inte att leka med. När vi klädde granen häromdagen var jag tvungen och sätta mig och pusta ut ... man känenr sig som typ ... sjuttioåtta bast. Eller - jag känner sjuttioåtta-åringar som är piggare än mig. Igår somnade jag vid halvåtta och sov till sju på morgonen. Idag känner jag mig riktigt mänsklig faktiskt. En månad i sträck med sådana dagar och jag skulle vara mitt gamla jag igen.
Kom precis på att jag har ett par trisslotter. Kanske jag kan bli mitt gamla jag på en söderhavsö någonstans. Plötsligt händer det!

Jisses!

Jag torkar jobbsvetten ur pannan. Jisses vad mycket jobb det har varit den senaste månaden! men i dessa tider är jag verkligen tacksam att jag har ett jobb. Mina före detta kollegor verkar ha det mycket svårt på jobbmarknaden just nu - men jag är övertygad om att så bra och kompetenta männsikor snart blir uppslukade avv jobbmarknaden.

Som tur var har jag handlat färdigt julklapparna - nästan. Jag har en grej till min pappa kvar och en hemlig sak till. Hm ... gnugga knölarna, vad ska det bli, vad ska det bli?

Själv önskar jag mig ett odramatiskt år men det vet jag att jag kan säga hej då till redan nu. Men lite spänning håller blodet varmt.

Anekdot: Idag tapade jag ett paket på posten och Carolina Gynning var snäll att plocka upp det åt mig. jag hade inte känt igen henne om hon inte hade pratat med mig... rösten avslöjade hene.

Yasuragi - come live with me!

Just nu handlar mitt liv mycket om logistik. Egentligen är jag ett stort fan av logistik, men just nu ... inte så mycket. Jag längtar väldigt mycket efter en lugn och harmonisk vecka utan några som helst äventyr - kan kan sträcka mig till att vara så vidlyftig som att köpa en enorm godispåse och hyra ett gäng filmer. Det är ungefär så mycket spänning som jag känner att jag klarar av just nu. Men i december är det väldigt svårt att få till något sådant. Barnen har tusen saken som man ska - och vill - vara med på.
Jag vill att Yasuragi flyttar hem till mig!

Läs absolut inte det här!

Jag har upptäckt en viktig sak - man behöver rejält mycket tid för att skriva en bra blogg. Please, send me to blogg-school. Jag erkänner - jag har bloggångest. Man ska vara lite lagom smårolig, eller säga väldigt kloka saker. Jisses. prestationsångesten slår klorna i mig och jag önskar att jag hade minst en heltid för att kunna skriva en bra blogg. Eller - hemska tanke - är det så att mitt liv inte är tillräcklit spännande. Milda makter som min dotter Lilla H skullle ha sagt.
Fast å andra sidan så vill jag ju inte vara så personlig på bloggen så jag hamnar lite i rävsaxen. Jag kan berätta att mitt nya romanprjekt är MYCKET spännande och VÄLDIGT svårt. Jag kan berätta att mitt liv har gett mig både vuxenacne och högt blodtryck. Jisses! Wanna share my life?

En kväll med Anna Ternheim

Igår var vi och lyssnade (och tittade med för den delen) på Anna Ternheim på Södra Teatern. Väldigt bra lokal för den delen, trots att jag fick svindel eftersom vi satt högst upp på andra balkong.

Det har väl inte undgått någon att jag är ett stort fan av Anna Ternheim - hon är verkligen en av mina husgudar. Jag skulle vilja packa ner henne i en liten ask och ta fram henne när jag behöver inspiration (just nu: typ hela tiden).

Det var en fantastisk kväll och de hade gjort det väldigt snyggt. Gillade speciellet ljudet av en knastrig skiva när Anna spelade en av låtarna.

New York New York

Okej, nästa gång jag åker till New York ska jag:
1. Bo bättre
2. Vara där längre tid
3. Ha massor av pengar (ska bara vinna på triss först)
4. Gå på fler museum (nu gick vi bara på naturhistoriska)

Var på en underbar bokhandel - Strands. Nu hade jag bara kort kort tid på mig, men oj, vad jag hade kunnat vara där länge. Gick också förbi en annan bokhandel vid Union Squae och såg att Jonathan Safran Foer skulle vara där på måndagen (vi åkte hem på söndagen). Det hade varit hur bra som helst att få höra honom live... han är en så bra författare.

Vi åt underbar mat och hittade suveräna frukostställen. Bland annat Katz, ett av de äldsta frukostställena i New york (här spelade de in en scen i När Harry mötte Sally). Vilka mackor de hade... mama mia... en macka kunde föda en svensk familj i en hel... lunch.

Jet-lag och NY

I måndags morse kom jag hem från New York. Det var första gången jag var där. Jisses, vilken stad! Jag hade behövt minst en vecak till för att hinna se åtrminstone en bråkdel av allt jag ville se.
Tyvärr så hamnade vi på världens sunkigaste hotell ... blärk. Väntade bara på att kackelackorna skulle värma sig under vårt täcke, men det gick bra - kackerlackorna lyste med sin frånvaro.
Jag var där på bröllop och vilken underbar upplevelse det var. Allt med bröllopet var bara en lång härlig, kaosig underbar kväll. Återkommer med mer om NY... soon!

Bloggar på Passagen

Just nu och ett par veckor framåt bloggar jag på passagen.

Tidens tand ...

Köpte för ett tag sedan Den oändliga historien som passade väldigt bra att ta fram nu idag när jag vabbar för Herr A. Vissa filmer tål inte tidens tand. Det här är en av dem. Men Herr A tycker om den. Tack och lov för teknikens framsteg. Jag minns att jag älskade Lyckodraken Falkor, men nu är han mer en taffligt ihopsatt modell... Mio min Mio var ännu sämre. Det är tur att böckerna är tidlösa!

Intervju om författande

Förra veckan intervjuades jag av en grupp kvinnor via en telefonkonferens. Det var en väldigt rolig upplevelse... Läs resultatet här.

Jag har inte skrivit på hela sommaren, men jag har ett par idéer som ligger och flyter runt i mitt huvud. Väntar bara på lite tid att kunna sätta mig ner och börja skissa. Hösten brukar vara en väldigt bra tidsperiod för mig att skriva så jag hoppas att jag snart kan komma igång.

Tystnad ...

Jag skäms. Jag har inte skrivit i min blogg på väldigt länge. Men snart ska jag skriva lite mer. Hösten ser alltid ut så här för mig. Mycket att göra, och barnen ska komma in i dagis- och skolrutiner igen. Det tar lite tid. Dessutom är det mycket annat som händer nu och tiden runt omkring mig krymper alltmer.

På lördag ska jag till bokmässan. Jag är inte där med min bok, utan med mitt jobb. Men kom gärna förbi och hälsa i Egmonts monter den som vill.

New York i november

Det är väldigt trevligt när vänner gifter sig. Det är ännu trevligare när vänner gifter sig på en plats man väldigt gärna velat åka till - nu får jag äntligen en ursäkt att åka till New York. Det blir bara en helgvisit men jag tänker njuta av varenda sekund.

GP gillar Nattfjäril

GP har recenserat Nattfjäril och gillade den. Läs gärna recensionen här.

I dag är jag hemma med sjuka barn. De började skola och dagis i onsdags förra veckan och är redan sjuka. Man blir lite trött helt enkelt. Men snart åker jag till Grekland en vecka, vilket ska bli underbart skönt. Men just nu kanske jag hellre hade stannat hemma. Det är så mycket som händer just nu och det bästa hade kanske varit om jag hade varit hemma. Men när jag väl är där nere kommer det att bli jätteskönt - jag vet det.

Boksläpp

I går släpptes äntligen Nattfjäril. Det känns väldigt skönt. Jag firade med att tvätta hela kvällen, men sen blev det lite champagne. Det måste man ha när man har släppt sin andra bok. Jag är väldigt nöjd med det mottagande den fått. Här är några utdrag:

"Kolterjahns korthuggna, lyriska prosa sitter som en smäck runt de känsligt utskurna, brutalt omedelbara detaljerna. Här finns något kroppsligt och hårt, en påträngande sinnlighet, som går direkt in i läsarköttet." Aftonbladet

"Nattfjäril lever med råge upp till de högt ställda förväntningarna som Ut ur skuggan skapade. Det här är alltigenom njutbar läsning, så stämningsfull att jag nästan känner doften från havet och det unkna hotellrummet. ... Jag längtar redan efter nästa roman." Bokhora

"Litteratur är magi. Litteraturen känner inga gränser i tid och rum. Som i Jessica Kolterjahns nerviga passionsdrama Nattfjäril. Plötsligt är man där, på Hotel del Coronado i Kalifornien torsdagen den 24 november 1892. ... Kolterjahn har gjort en roman av ett verkligt fall. Och den sedan länge döda lever igen." (4 hjärtan av 5) Femina

"Visserligen förekommer inga vålnader, men författaren frammanar i alla fall suggestiva stämningar i skildringar av erotisk glupskhet på farans knivsegg, äventyrliga kortspelsbedrägerier på tåg och febrig desperation vid avgrundens rand."
Helsingborgs Dagblad

Månvarv: Alice Sebold

I dag var jag på Stockholms stadsbibliotek. Det var länge sedan jag var där. Jag har glömt hur vackert jag tycker att det är i Rotundan. Magiskt.
Eftersom jag har så många olästa böcker hemma efter min krassa lässommar, så lånade jag bara en bok: Månvarv av Alice Sebold. För några år sedan läste jag henne fina, fina Flickan från ovan. Om ni inte har läst den så rekommenderar jag den starkt. MEN början är lite magstark, så man kan behöva stålsätta sig.


Så här beskriver förlagets Månvarv - ser fram emot att läsa den:

Mor och dotter befinner sig sedan länge i en ond och destruktiv cirkel. Helen har försökt vinna sin mors kärlek men aldrig fått den. Den sjuka och psykiskt instabila Clair har terroriserat dottern i åratal. Deras hopplöst tärande förhållande gör livet näst intill outhärdligt för den medelålders Helen, som knappt orkar med att dagligen hjälpa sin mamma efter faderns död.

Undermedvetet har Helen länge önskat att modern ska försvinna ur hennes liv. Så en dag händer det. Hon tar livet av sin egen mor och konstater att »Det är så här det går till slut.«

Med en oerhörd skicklighet utforskar Alice Sebold de komplexa bindningar som finns inom en familj, våldet och den fara som finns bakom fasaden, och spärren som hindrar oss från att utföra de våldsammaste handlingar.

Månvarv är en stark och oförglömlig berättelse om de krafter och mörka sidor som finns inom oss.

Semester

Aldrig har en semester försvunnit så snabbt som den gjort i år. Pffft. Och den där riktiga högsommarvärmen har jag inte riktigt fått känna på. Jag hoppas den kommer när jag ska resa till Grekland i september. Min pappa fyller 70 år (!) och jag och min syster har bjudit honom till det förlovade landet. Då ska jag bara ligga vid poolen och läsa och gosa med min systerdotter kusin Vitamin och se till att min pappa har det bra. Är det någon som har några bra lästips till en Greklandresa?

The Little Stranger

Jag har läst alldeles för lite i sommar, men jag hann iallfall läsa The Little Stranger av Sarah Waters. Väldigt efterlängtad av mig. Hon har en ovanlig berättartalang. Hon gör det med ett driv som gör att man ogärna lägger hennes böcker ifrån sig. I The Little Stranger har hon lämnat det lesbiska temat och för oss in på spöktemat istället. Jag gillar det, trots att det är en lång transportsträcka i början.
I bokens centrum står Dr Faraday, familjen Ayres och det gamla herresätet Hundreds Hall som sakta men säkert håller på att förfalla. Det är efterkrigstid och Storbritannien är på väg in i ett nytt skede.
Av en tillfällighet blir Dr Faraday familjen Ayres husläkare och fäster sig snart både vid Hundreds Hall och familjen, och då främst den oattraktiva, men smarta, dottern (men jag har hela tiden känslan av att det är kärleken till Hundreds Hall osm är starkast).
En bra bit in i boken börjar de spöklika sakerna hända och Waters strör försiktigt de underliggande suggestiva strömningarna över det som händer på Hundreds Hall. Det ÄR kusligt, men jag tycker att hon hade kunnat göra det ännu kusligare. Men som sagt så är det riktigt bra och spännande läsning. Läsning à la Hitchcock.

Thank God for BBC

Tv-mässigt har den här sommaren varit riktigt, riktigt dålig. Inte för att jag har haft tid att titta så mycket på TV, men när jag har gjort det så har det varit utomordentligt dålig TV. Men tack och lov har jag inköpt några härliga viktorianska BBC-serier. First class, really! För mig är sommaren förknippad med sånt som Bleak House, Jane Eyre och Stolthet och fördom.

Glass i stora lass

Jag och Herr A åkte in till Kungsholmen och gick till Kungsholmens glassfabrik igår. De hade väldigt många goda smaker att välja på. Jag valde sorbet men Herr A tyckte inte att den var så god. Men sin glass gillade han. Det var jättefint väder och det kändes nästan som om vi var utomlands.
Tidigare på dagen hade jag fortsatt kampen mot gräset hemma i huset. Usch, det håller på att ta över hela vår trädgård och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det? Tips på någon bra gräsdöd, någon?

Kungsholmens glassfabrik

Provläs Nattfjäril

Nu har förlaget lagt upp några sidor för provläsning på sin hemsida. Läs dem här.

Drinks at Roxy

Jag och Maiken me up dricker drinkar på underbara Roxy.

Läckert

Regina Spector tillhör sedan länge min favvolista när det gäller musik. I dagarna släpper hon sitt nya album och kolla in den här snygga videon.

Att vara eller inte vara ...

Nu är min roman skickad på tryck och jag tänkte så smått börja på den idé jag har haft till min tredje roman. Det vore bra att komma igång ordentligt innan numero duo kommer ut i handeln - för då kan man ha distans till den. Kanske.
Samtidigt är det en del andra saker som jag borde ta itu med - men det får bli efter sommaren. Just nu hägrar semester.

Var på bibblan och lånade ett par böcker igår - en av dem är Babian av Naja Marie Aidt. Ska bli mycket spännande. Det var förresten en MYCKET trevlig artikel om henne i nya Vi Läser (tidningen som jag redan är beroende av).

Partaj

Jag, Maiken och Ulrika pratade, pratade, pratade och dansade en smula.

Herr A in action.

Lilla H utforskar

Hon tycker att det är spännande, men är väldigt försiktig. Platsen är Trollskogen.

Kusin Vitamin i bollhavet

Just nu är hon liiite skeptisk.

Hej bokkonsument Jessica!

Snodde den här från Bokora.

Senast köpta inbundna bok: ”Ett annat liv” – P O Engvist
Senast köpta pocketbok: ”American Wife” – Curtis Sittenfeld
Ultimata längden på en bok: 250-300 sidor.
Favoritbokhandel: Bokus och Pocketshop.
Favoritbibliotek: Huddinge bibliotek och KB.
Favoritplats att läsa (i hemmet): Sängen och hammocken.
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): På pendeln och på stranden.
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Sarah Waters, J.K. Rowlings, Augustvinnarna för året och sen kommer jag inte ihåg någon mer.
Bästa lässnackset: Lakrits
Bästa läsdrycken: Vin
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Ane Brun, Anna Ternheim, TV-skval.
När på dygnet läser du helst? Så ofta jag kan.
Bästa bakfylleläsningen: Något lättsamt.
Bästa kollektivtrafikläsningen: Pocketböcker

Nu vill jag ha en bladvändare ...

... men en BRA sådan - inget himla krafs som man glömmer när man slagit igen pärmarna. Nej, nu vill jag ha kittlande läsning - längtar efter att ligga uppe halva natten och bara längta efter slutet (och samtidigt inte). Jag gick in på Pocketshop i dag på väg hem från jobbet. Jag såg några potentiella läsobjekt, men jag har ju köpstopp, så jag får väl önska mig något till min födelsedag - den är snart. Just nu går jag iallafall och väntar på att Huddinge bibliotek ska säga att Sarah Waters The Little Friend har ramlat ner hos dem. Hoppas på det ....

Slutrapport: Swede

Det finns skatter i svensk litteratur. Jag har talat om en del av dem tidigare. Nu vill jag tala om Pauline Wolff. Jag har läst Swede och blev förtrollad. Så här beskriver förlaget boken:

"vem väntar sig en västernberättelse av en svensk kvinnlig författare – år 2009? En västern vi aldrig läst eller sett förut, med tre religiösa, skönsjungande och hämndlystna systrar i huvudrollen - som försöker skipa sin egen rättvisa i en värld där de svaga vanligtvis går under.
Wolff berättar naturligtvis också om en hjälte – som fångar efterlysta och ger upphov till legender om mod och oövervinnerlighet där han drar fram – men lika mycket om utsattheten på prärien, på de ödsligt belägna gårdarna och i de små ruckliga städerna; och framför allt får vi vara med om händelserna ur kvinnornas och barnens perspektiv.
Revolverhjälten Swede, hans syster Katie och deras forna grannar systrarna Steen är svenska nybyggare på Montanas slätter. Här ingår de i ett drama som antar formen av en antik tragedi, där besattheten och vedergällningen måste följas till sitt oundvikliga slut, och där gränsen mellan ond och god blir allt mindre tydlig.
Pauline Wolff må ha Mobergs Utvandrarsvit, McCarthys Gränstrilogi och otaliga cowboyfilmer med sig i bagaget, men här har hon skapat något alldeles eget av vilda västerns stoff; en dovt hallucinatorisk historia med ett språk lika betvingande som systrarnas sång.
"

Systrarna Steen är spöklika och skrämmande och samtidigt är det något så skört över dem - att kunna skriva något sådant är anmärkningsvärt. Det går rätt in. För ett tag sedan såg jag There will be blood, och den har samma undegångsstäming som Swede. Åh, vad det är skickligt!

Musik att skriva till

Jag lyssnar mycket på musik när jag skriver. Som så många andra. Min nya roman Nattfjäril hade inte blivit till utan dessa tre i lurarna. Ane Brun, Erik Satie och Anna Ternheim.

Jag läser Vi läser!

Äntligen en trevlig, bra tidning om böcker och läsning. Jag har längtat efter en sån här tidning. Läsvärda reportage, bra form (även om jag tycker att rubriktypsnittet ser ut som ett typsnittsfel) och bra fokus. Det skönt att det inte är så mycket annonser. Längtar efter nästa nummer.

Jag och herr A

Idag har jag och herr A en egen dag tillsammans. Vi har precis varit och sett Monsters vs. Aliens och nu är det glass och kaffepaus. Det är mysigt och viktigt att rå om honom själv en hel dag.

Vilken fantastisk dag

Sovmorgon. Swede bredvid mig när jag vaknar och bara kan fortsätta på - fortfarande liggande i sängen. Sedan - träffade mina älskade vänner Linda och Ingeborg och åkte ut till Valdermarsudde för fin lunch och bra utställning (Carl Larsson). En promenad till Rosendals och hela tiden fint väder runtomkring mig.

Swede: Har bara hunnit halvvägs in med tycker mycket om den. Läs den! Läs den genast!

Siri Hustvedt

Hade en alldeles underbar kväll på Kulturhuset igår. Till internationella författarscenen kom Siri Hustvedt och jag njöt under hela intervjun. Jag läste What I loved för flera år sedan, men kände genast att jag måste läsa om den samt läsa hennes nya roman Sorgesång. Under den avslutande frågestunden blev jag så rörd att jag nästan började gråta - vilken fantastisk författare!

Efteråt gick jag och Moa och tog ett glas vin och filosoferade över barn, livet och allt annat. Summa summarum: en mycket trevlig kväll.

Tom

I fredags skickade jag iväg de sista korren till förlaget. Nu ska boken sättas och sedan blir det en sista korrläsningen innan den går i tryck. Följdaktigen är jag nu alldeles tom. Sitter och stirrar blankt framför mig. kan inte ens ta mig för att fundera på min nya roman. Nu måste jag få ur tvåan ur systemet för att sedan kunna börja med nästa.
Så ikväll blir det nog lite slötittande på teve och sedan sängen. Tänk att det ska vara så fysiskt utmattande att skriva böcker.

Phew!

Dom var inte ens särskilt många - sjuåringarna som kom hit idag för att fira Herr A, men nu är jag helt slut. Kanske var det rugby-leken som jag kom på att vi skulle leka (när barnen såg lite bortkomna och rädda ut). Det blev en succé, men dom är väldigt snabba och livliga de där sjuåringarna!
Vi hade gjort en fin ormtårta från Millas kalastårtor. Det är verkligen en bok som jag rekommenderar - vi har gjort fantastiska tårtor ur den vid ett flertal tillfällen.
Nu: Jag sitter helt utslagen framför melodifestivalen. Jepp, i år igen.

Barmusik

I lördags var jag ute och tog en drink med goda vänner, och vi hamnade på ett jättetrevligt ställe. De spelade dessutom svinbra musik. Bland annat den här som jag blev helt frälst i.

Nattfjäril

Nu börjar det kännas verkligt. Den är snart klar...


Torsdagen den 24 november 1892 tar en ung, vacker kvinna in på Hotel del Coronado i Kalifornien. Hon uppträder märkligt, verkar sjuk och frågar upprepade gånger efter sin bror som aldrig kommer.

Fem dagar senare hittas hon död i en stentrappa utanför hotellet. Bredvid sig har hon en revolver. Coroner Henry Stetson rubricerar snabbt dödsfallet som självmord, men snart börjar frågetecknen hopa sig. Långsamt sugs han ner i en spiral av död, hämnd och åtrå.

Nattfjäril är en fri fantasi om ett verkligt fall. I några veckor i slutet av 1892 höll händelsen på Hotel del Coronado en hel nation trollbunden, och än i dag fascineras hotellets gäster av legenden om den döda kvinnan. På en förtätad och tonsäker prosa, och med en sällsynt förmåga att skildra en svunnen tid, levandegör Jessica Kolterjahn den hemlighetsfulla berättelsen.

Lagerlöf-frossa

Ve och fasa, den senaste månaden har jag känt spår av något som liknar läskramp. Jag tror inte att jag någonsin haft det. Möjliga orsaker till denna läskramp finns. Det har hänt en del saker det senste halvåret som kan ha påverkat. Dessutom är jag inne i en intensiv redigeringsfas på min bok. Men tack och lov har jag hittat det perfekta botemedlet. Jag plockade fram Selma Lagerlöfs Charlotte Löwenskiöld, worked like a charm. Den är fantastisk! Och inte bara den förstås - Lagerlöfs böcker lockar fram det bästa i min läsning. Jag känner den där kliande känslan ... kanske snart dags att börja på den där nya idéen jag har gått omkring och tänkt på. Snart ...

Back to my roots

I helgen åkte jag om min syster och våra döttrar ner till vår hemstad i Småland. För mig är det väldigt dubbelt att åka dit. Jag tycker att det är väldigt trevligt att träffa min bror som fortfarande bor kvar där och mina goda vänner. Men det är också mycket som gör att man får ont i magen. Som när jag och min syster var ute och gick en promenad och vi stannade vid en lekplats. Det var vackert väder och jag satt på en gunga och tittade på Lilla H som klättrade och höll på. Det stora orosmomentet var gospelmusiken som strömmade ut från en närliggande villa och all den där hemska tonårsångesten svepte över mig. Under ett förtappat år i min ungdom var jag med i Filadelfia i min hemstad, och samma magont som jag fick när jag satt där i gungan hade jag då. Jag har aldrig sett så mycket falskhet i hela mitt liv, eller så mycket fokusering på att ha de rätta kläderna, de rätta bilarna och den rätta adressen. Det är oerhört tråkigt att ha sett det från "insidan". Och för mig är min hemstad fortfarande förknippat med det.
Jag får också ont i magen när jag åker ut till kyrkogården där min mamma och bror är begravda. Min brors son, som aldrig fick se sin pappa, har lagt leksaker på deras gravar. Idag sa Lilla H, under tiden hon hjälpte mig att plantera nya blommor på gravarna, att hon tyckte att det var tråkigt att mormor var död och att morbrors huvud var i himlen, men kroppen i jorden.

Prerafaeliterna

Just nu känns det inte som att jag har något att blogga om. Jag har inte tittat på någon bra film , inte läst någon underbar bok. Det mesta i mitt liv handlar just nu om logistik. Fixa det, ordna det, städa där, städa här, jobba, vara med barnen, laga mat, tvätta, städa igen ... you know the drill.
Men på lördag ska jag gå på en (förhoppningsvis) mycket spännande utställning på Nationalmuséet – Prerafaeliterna. Den hemliga konstnärsgruppen som bildades i London 1848 som en revolt mot rådande konstideal. Prerafaeliternas bilder upprörde samtiden och fascinerar än i dag (okej, den där texten snodde jag från deras hemsida). Jag tror att det är en utställning som passar mig som handen i handsken. Den övriga helgen kommer att gå åt till att göra de sista korren av min bok. På måndag morgon ska förlaget ha den.

Mitt bredband suger

Arrrrghhh. Just nu hatar jag vårt bredband hemma. Köpte precis även ett mobilt bredband och upptäckte att det gick snabbare än vårt påstådda 24 mbit. Det är för att vi har ett uråldrigt hus och första jacket inte är som ett första jack ska vara. Suck ...

Friidrott

Lördagar är fridrott för herr A. Man ser hur han riktigt njuter av att få springa av sig. Jag är väldigt imponerad av hur Huddinge IF sköter allt. Och alla föräldrar som ställer upp.

Byta liv

Ibland skulle jag vilja byta liv med någon. Inte vem som helst såklart - hallå - jag har ju lite krav. Men just nu finns det en alldeles utmärkt snart 38-årig kropp här om någon känner för att byta. Önskas: Lite glamour och flärd, guld och gröna skogar, en fin gräddhylla - varför inte! Släng in lite värme och sol, paraplydrinkar. Ansökningar mottages inom snar framtid. En väldigt snar framtid.

Lika som bär

Hur lika är inte de här två? Maria Wetterstrand och skådespelerskan Elaine Cassidy.

Ett flås närmare beach 2009

idag chockade jag mig själv med att jogga. Okej, jag gick mest, men ibland sprang jag. Det är underbart väder och jag sprang längs Mälarstranden. Lovely.

Korr, korr, korr

Där ligger det - manuset. Nu ska jag korra och sen blir det ytterligare en korrläsning och efter det är det klart! Känns ofattbart på något sätt. Jag spenderar kvällarna med att fundera på nästa bok. Hmmm...

En oanad skatt

På en sen tur på bokrean köpte jag tre stycken av Marguerite Duras böcker till det fabulösa priset 50 kr styck. VILKEN SKATT! Varför har jag inte läst hennes böcker tidigare? Jag läste Älskaren när filmen kom (som jag tyckte väldigt mycket om), men inte anade jag detta otroliga författarskap. Så nu ska jag bege mig ut efter så många av hennes böcker som möjligt. Nu har jag slukat Emily L. och Lol. V. Steins hänförelse och har precis lagt ner Smärtan i min väska.
Hennes språk vibrerar av undertryckta känslor och kvinnorna trampar hela tiden på gränsen till vansinne. Det fyller mig på något oförklarigt sätt med en känsla som jag har saknat. Jag stjäl ett av Duras uttryck och bestämmer mig för hänförelse.

Vår i vår trädgård

Vi har precis varit ute på en liten cyckeltur med barnen och hunnit fika i trädgården. Nu klättrar barnen i äppelträden. Det är underbart väder och man blir helt lyrisk.

What's not to like?

Jämför med bilden från den 24:e mars - so what's not to like? Härligt, härligt, härligt. Får man gråta nu?

Maria Larssons eviga ögonblick

Efter mycket om och men så hyrde jag i kväll Maria Larsson eviga ögonblick. Jag blev glatt överraskad. Men varför blev jag överraskad – jag älskar ju Jan Troells filmer. Kanske är det Mikael Persbrandt som har gjort att jag har varit lite avig? Nåja, hyrd och sedd är den nu. Maria Heiskanen är underbar. Vilken skådespelerska! Hoppas att vi får se henne i något annat snart.
Sedan är det ju fotograferandet. Jag kan inte dra några liknelser till min egen berättelse, för det är så annorlunda. Men den där ömheten till kameran. Jag känner igen den. Min norska vän M har en Leica som jag är lite förälskad i. En sån vill jag ha någon dag.
Har ni inte sett Maria Larssons eviga ögonblick - se den. Den är väldigt bra och inte så eländig som man kanske tror. Hoppet finns där. Drömmen om ett annat liv ...

Kusin Vitamin har sovit över

Min syster och hennes kille behövde en välförtjänt minisemester och därför fick vi privilegiet att ta hand om Kusin Vitamin över natten. På kortet ser hon lite skeptisk ut, men hon hade verkligen roligt. Och vi med. Det är ju ett tag sedan Lilla H och Herr A var bebisar, så då är det härligt att få klämma lite på en alldeles riktig bebis. Kusin Vitamin var glad nästa hela tiden och sov gott på natten. Welcome back på pyjamasparty, KV!

Sara Stridsberg

Det finns många svenska författare som jag tycker väldigt mycket om. Det finns ett fåtal som har bränt sig in i min hud och lämnat bestående men - såsom läsberoende. En är Hjalmar Söderberg, en annan är Selma Lagerlöf, en tredje är Mirja Unge. Och sen är det Sara Stridsberg. Just nu går jag och väntar på att hennes tredje roman Subrosa kommer ut. Jag kommer fortfarande ihåg den där sommardagen när jag låg på gräsmattan och läste Happy Sally - tveklöst en av de största läsupplevelserna jag har haft. Och Drömfakulteten - wo-ho! Svensk litteratur lever och vibrerar!

Hellas i september

I dag betalade jag en fet reseräkning. Det blev ett stort tomt hål i mitt bankfack. Där kanske jag kan plantera en blomma, eller någon svamp eller nått (jag kanske kan starta en svampodling och tjäna grova pengar)?
Resan går till Grekland, eller Hellas som de säger i Norge och som har en mer litterär klang tycker jag - så härmed låtsas jag att det heter Hellas här med. Det är min pappa som fyller jämnt och vi hedrar honom genom att åka till Grekland All Inclusive. Jag ska ligga vid poolen och dricka drinkar hela tiden (barnen ska inte med på den här resan) och läsa snuskigt många böcker.

För övrigt så lärde vi Lilla H att skratta vansinenskratt i dag - ni vet ett sådant där skratt där man kastar tillbaka huvudet och skrattar ett tillgjort galet skratt. Till slut var hon bättre än jag. Herr A och jag kunde äntligen ta vägen genom skogen på väg hem från Skolan. Något som han har längtat efter varje dag sen det blev en mindre inlandsis där.

Manuskurs

Sedan några onsdagar tillbaka har jag gått på en filmmanuskurs. Det är väldigt inspirerande och jag minns när jag gick en kurs i filmvetenskap för hundra år sen. Jisses, jag har aldrig sett så mycket film i hela mitt liv. Det var himmelriket. Dessutom fick vi göra en kortfilm. Jag har den liggandes här någonstans bland andra dammiga videoband. Vad ska man göra med alla dessa videoband? Jag har cirka tusen filmer (OBS! inte tusen videoband). Hur ofta rotar jag fram ett av de där dammiga banden? Eeeeehhhh ...
Tillbaka till filmmanuskursen. Det är verkligen svinsvårt. Allt man skriver känns megatöntigt - men det är lika bra att vifta bort alla sådana tankar - och bara skriva, skriva, skriva. Till imorgon ska vi ta med en favoritscen. Jag skulle vilja ta något från en av mina absoluta favoritfilmer Brända av solen av Nikita Mikhalkov eller en scen ur Lost in Translation (den när han håller hennes fot). Får se vilken det blir.

Våren - kom tillbaka, allt är förlåtet

Ahmen ... vad är det här. Vilket skitväder. Jag vill ha tillbaka våren som kom i helgen. Jag är trött på snö.

Lyckliga dansskor

Lilla H har fått ärva ett par skor av sina kusiner. Hon tittade förälskat på dem och kallade dem sina "Lyckliga dansskor". Så cute.

Lilla H - en framtida konstnär

I går när jag hämtade Lilla H på dagis hade hon gjort det här underbara självporträttet - det är inte bara likt - det har själ. Och jag är ju inte subjektiv at all ...

Lilla H och Herr A

Nyss var jag uppe och tittade till mina sovande barn. Lilla H utan täcke som vanligt. Herr A med sin favoritnalle under armen. Hemliga Mållgan berättade idag att hennes dotter hade blivit påkörd i måndags. Hon är två och ett halvt. Som jag förstod det hade hon hamnat under bilen. Det blev en tur med ambulans men allt blev bra till slut. Det fick mig att börja tänka på hur sårbara de är. Alltför sårbara ...

Tribut: Sidney Sheldon och Co.

Jag är uppväxt i en småstad. Eller rättare sagt mitt ute i skogen. Jag och min bror brukade cykla de tre kilometrarna till det pyttelilla biblioteket i Åminne och låna böcker. Jag läste i stort sett lite av allt som fanns där. Mycket av en del. I'm a sucker for romance. Det började med böcker som Laila, Lilla huset på prärien, Skuggserien. I tonåren blev det en hel del Harlequin, Vita serien, Jean M. Auel och Sidney Sheldon. Jag ÄLSKADE Sidney Sheldon. Mannen kunde verkligen knepa ihop en historia. Sen upptäckte jag Tjechov, Milan Kundera och Dostojevskij. Jag vurmade verkligen för författarna från öst.
Just nu längtar jag efter att få läsa en sån där fantastisk kärlekshistoria - en där tårna krullar sig och nackhåren reser sig. En där man inte kan släcka lampan på kvällen, utan bara måste läsa en sida till, och en till och en till. Finns det en sån därute just nu - please let me know!

Jag har älskat dig så länge

Vilken fantastisk film! Två timmar exklusiv upplevelse. Kristin Scott Thomas är suberb i rollen som den äldre systern som kommer för att bo hos sin syster efter ett långt fängelsestraff. Man känner hela tiden den där inneboende sorgen i Scotts rollfigur Juliette. Léa är den yngre systern som förvägrats att träffa sin syster efter att hon hamnat i fängelse. Spelas av Elsa Zylberstein som jag inte har sett tidigare. Kristin Scott Thomas har alltid varit bra på att spela de där högdragna, kalla kvinnorna – och här börjar det likadant, men man ser ändå djupet i hennes sorg hela, hela tiden. Jag säger det återigen – fantastisk!

Utekväll

ute med goda vänner. Trevligt. Jenny till höger hålsar att hon är singel.

Hjärngympa med Jane Fonda

Just nu så är jag lite ofokuserad på mitt läsande. Jag har massor böcker på gång och hoppar från den ena till den andra. I väskan till och från jobbet slåss Ali Smith med Vladimir Kaminer. På golvet bredvid min säng ligger en hel hög, och jag tar det jag känner mest för just då. Just nu är det Jane Fonda. Jag har varit sugen på att läsa hennes biografi ett bra tag nu och så köpte jag den på bokrean. Hitills är den väldigt bra.

Encore, Vapiano.

Trevlig kväll på Vapiano. Verkligen ett bra ställe... den här gången var vi i Gamla Stan. Mellan tuggorna pratade vi formgivning, konst och litteratur. Najs.

Vernissage i Strängnäs

Jag och lilla H har varit på vernissage i Strängnäs. Det är goda vänner som har hyrt en lokal där, som de både ska jobba. ställa ut i och sälja böcker. De har ett fantastiskt litet bokförlag som heter Sanatorium. Jag blir så himla imponerad av dem för att de har så många bra, spännande och kreativa ideer. Idag hade de alltså premiär och den utmärkta Sara Lundberg ställde ut sin konst. Ville ha allt hon ställde ut. Håll ögonen på henne.

Grey's Anatomy

Jag såg inte första omgången. Inte andra heller. Men efter det - wo-hoo! Jag tycker att det lätt är den bästa serien som går på tv just nu - och, hey, I'm a serious tv-junkie! Men sen började ju även favvon Project Runway igen - yay! Mina tv-kvällar börjar likna något igen (pinsamt när man sitter och gråter framför Antikrundan för att det var ett fantastiskt smycke från Ryssland med).
Men tillbaka till Grey. Jag pratar inte om några dramaturgiska mästerverk, utan bara väldigt bra underhållning. Precis vad jag behöver just nu - underhållning.

Vic Lit

Jajamensan. Den är här för att stanna – the Vic Lit! Åtminstone tills finanskrisen är över och vi vågar titta på vår egen tid igen. Jag påstår helt utan grund att Sarah Waters är att tacka för en del av den viktorianska romanens återuppståndelse. Okej då - Jane Austen-hajpen har också hjälpt till en smula. Köpte nyss Jane Harris viktorianska roman The Observations och läste ut den idag. Helt okej läsning, men lite för lik Fingersmith för att bli riktigt bra - för den är såååå mycket bättre. The Observations handlar om en flicka med tvivelaktig bakgrund som kommer som husjungfru till ett ödsligt hus på landet. Frun i huset är en vacker, men märklig kvinna som låter husan Bessy genomgå en rad underliga tester. Det visar sig att hon skriver på en bok som heter The Observations - och som handlar om jakten på den perfekta husjungfrun. Invecklade komplikationer tillstöter – mentalsjukhus och förvecklingar är på plats. Känns det igen? Men den var iallfall en bladvändare - yay!

Slutrapport: Myrrha

Nu har jag även läst färdigt Myrrha av Ulrika Kärnborg. Även den väldigt bra läsning, men ingen bladvändare som jag trodde att den skulle vara. Men vad skönt det är att läsa en så ovanlig bok. Så här står det på Bokus:

Sedan Hannah var liten har hon vetat att hon är menad för något större, något mer än att bara tjäna som piga. Så träffar hon Arthur, gentlemannen från överklassen som bär på en udda fascination för smuts och arbetarklassens liv. Det blir början på en livslång relation mellan pigan och poeten, slaven och hennes Massa, en relation där spelet mellan underkastelse och dominans ställs på sin spets mot fonden av det viktorianska England. Men vem är egentligen slav och vem är egentligen herre?

Precis sånt här som jag gillar så mycket. Kanske att jag saknade lite känslan av den där ofattbara passionen, men frånsett det var den ett måste i min bokhylla!

Slutrapport: American Wife

Nu har jag läst färdigt American Wife av Curtis Sittenfeld. Fantastiskt bra läsning. Men i slutet blev jag lite uttråkad - det blev lite för mycket presidenttråk för min smak, men bortsett från det så är det här en svinbra roman. Den är fyllig. Bra språk. Intressanta karaktärer - huvudpersonen är löst byggd på Laura Bush. Det är det som gör den så kittlande. När man läser om hennes alkoholiserade man som senare blir frälst, kan man bara se lille Georgie framför sig.
Det här är en författare som jag tänker följa. De senaste åren har det dykt upp ett gäng av MYCKET intressanta amerikanska författare – Curtis Sittenfeld, Jonathan Safran Foer, Nicole Krauss, Marisha Pessl ... spännande! När jag blir stor vill jag bli som de. Titta noga på dem – ser de inte ut som fyra syskon (jo, jag vet att två av dem är gifta med varandra)?

Shindler's List

Sedan jag var mycket liten har jag slukat allt som har med förintelsen, och andra världskriget i övrigt för den delen, att göra. Såg att Förintelsen med Meryl Streep har kommit ut i en samlingsbox. Jag såg den som barn. Nu förstår jag inte att mina föräldrar lät mig se den, men det var andra tider då.
Idag spenderade jag en stor del av dagen med att titta på Schindler's List. Jag har inte sett den sedan jag såg den på bio när den kom. Så det blev ju tre muntra timmar. Men den är ju fantastiskt bra ... och hemsk. Men nu sitter jag i soffan med en stor ledsen klump i magen, bröstet, halsen.

Shopping

I morgon ska jag åka till min syster yster. Doing some serious hanging out, shopping, lunching...
Det ska bli trevligt. Ska ägna helgen till att bara njuta. Läsa, titta på film, äta gott och förhoppningsvis köpa något trevligt (NÅGON måste ju vända den här finanskrisen).

Changeling

I går gick jag och Anna T (Hemliga Mållgan) och såg Changeling på Sture. Yikes! Jag visste INTE vad jag gav mig in på. När man har en son på sex år vill man inte se sånt här. Det var verkligen hemskt. Filmen är baserad på en sann historia om Christine Collins, vars son Walter försvann 1928. LA polisen lade inte ner mycket möda på att hitta honom, men efter fem månader hittades en pojke som uppgav att han var den försvunne Walter. När Christine Collins vid återföreningen såg att det inte var hennes son, viftade polisen bort det och sade åt henne att hon var förvirrad och bad henne ta hem pojken på prov. Men Christine återvände till polisen som kastade in henne på dårhus och hoppades att allt skulle glömmas bort. Polisens rykte var skamfilat och de behövde inga fler skandaler. Jag ska inte berätta mer om handlingen men är man liksom jag en känslig själ, så skulle jag inte rekommendera att se den. Dessutom tyckte jag att Angelinas skådespelarinsats var sådär. I första scenen ringer väckarklockan och hon stänger av den och stiger upp ur sängen utan några trötthetstecken att tala om - och dessutom fullt sminkad (alla ni därute vet att det inte är så i verkligheten). Jag hade också problem med att scenerierna såg så skapade ut. Det kändes inte äkta. Men det blev bättre en bit in i filmen.