Det är väldigt trevligt när vänner gifter sig. Det är ännu trevligare när vänner gifter sig på en plats man väldigt gärna velat åka till - nu får jag äntligen en ursäkt att åka till New York. Det blir bara en helgvisit men jag tänker njuta av varenda sekund.
2 kommentarer:
Förra sommaren läste jag en bok. Jag låg i sommarhuset, bland blommiga tapeter, ljusblå rullgardiner och nattfjärilar som prasslande flög runt min lampa. Och jag kunde inte sluta läsa. Min lillasyster vände sig från mig och gömde ansiktet under armen. "Sluta läs, släck...", bad hon sömnigt irriterad. "Ja...ja...", mumlade jag till svar, uppslukad av berättelsen. Jag läste ut boken den natten. Den ville inte släppa taget om mig, och i flera veckor befann jag mig i den världen.
Och sedan var sommaren slut. Jag hade inte längre tid att ligga slö i sommarhusens sängar, på en filt i oklippt gräs, eller under skyddet av altantaket en åskdag. Nej, de nya höstdagarna fylldes med jobb, jobb, jobb. Tidiga mornar, sent i säng. För det mesta lyckades jag klämma in någon ny bok som upptog mina tankar, annars var det bekymmer och besvär som fyllde mitt huvud.
Tills det blev sommar igen. Och sommarhusets säng väntade på mig, bredde ut sina lakan och madrasser och riktigt skrek: "kom och läs i mig!" Och då, där bland de blommiga tapeterna, kom jag att tänka på förra sommaren, den natten då jag läste en bok jag inte kunde lägga ifrån mig, som vägrade släppa mig den där sommaren. Men titeln var omöjlig att komma på. Jag visste att flickan i boken bar samma namn som mig, och färgen blå dök upp i mitt huvud. Handlingen var ganska klar, men det var just känslan jag mindes. Dock inte namnet. Jag frågade min syster, min mamma, tjejerna jag delat lägenhet med det året, alla jag kunde frågade jag.
Men ingen visste vilken bok jag menade.
Så idag, sitter jag vid köksbordet och försöker hitta material till min undersökning om litteraturkritik. När jag ser ett omslag jag känner igen, en titel som känns bekant. Jag skyndar mig att läsa handlingen och känner hur magen fylls av något varmt och igenkännande. Där är ju boken. Nu vet jag vad den heter, och jag ska genast finna den, så jag kan få läsa mig till samma känsla som den där sommaren för ett år sedan, då sommaren var varm, då tapeterna var blommiga, då min systers arm glänste brun och fräknig i nattlampans sken. Tack för en fin bokupplevelse. Det blev väldigt speciellt med din bok, kanske är det någon mening? Jag heter ju faktiskt samma som flickan i den historien. Jag ska minsann läsa ut några tecken, som är bara till mig...
Hej Agnes,
tack för dina fina, vackra ord. Jag blir väldigt rörd...
Skicka en kommentar