Back to my roots

I helgen åkte jag om min syster och våra döttrar ner till vår hemstad i Småland. För mig är det väldigt dubbelt att åka dit. Jag tycker att det är väldigt trevligt att träffa min bror som fortfarande bor kvar där och mina goda vänner. Men det är också mycket som gör att man får ont i magen. Som när jag och min syster var ute och gick en promenad och vi stannade vid en lekplats. Det var vackert väder och jag satt på en gunga och tittade på Lilla H som klättrade och höll på. Det stora orosmomentet var gospelmusiken som strömmade ut från en närliggande villa och all den där hemska tonårsångesten svepte över mig. Under ett förtappat år i min ungdom var jag med i Filadelfia i min hemstad, och samma magont som jag fick när jag satt där i gungan hade jag då. Jag har aldrig sett så mycket falskhet i hela mitt liv, eller så mycket fokusering på att ha de rätta kläderna, de rätta bilarna och den rätta adressen. Det är oerhört tråkigt att ha sett det från "insidan". Och för mig är min hemstad fortfarande förknippat med det.
Jag får också ont i magen när jag åker ut till kyrkogården där min mamma och bror är begravda. Min brors son, som aldrig fick se sin pappa, har lagt leksaker på deras gravar. Idag sa Lilla H, under tiden hon hjälpte mig att plantera nya blommor på gravarna, att hon tyckte att det var tråkigt att mormor var död och att morbrors huvud var i himlen, men kroppen i jorden.