Changeling

I går gick jag och Anna T (Hemliga Mållgan) och såg Changeling på Sture. Yikes! Jag visste INTE vad jag gav mig in på. När man har en son på sex år vill man inte se sånt här. Det var verkligen hemskt. Filmen är baserad på en sann historia om Christine Collins, vars son Walter försvann 1928. LA polisen lade inte ner mycket möda på att hitta honom, men efter fem månader hittades en pojke som uppgav att han var den försvunne Walter. När Christine Collins vid återföreningen såg att det inte var hennes son, viftade polisen bort det och sade åt henne att hon var förvirrad och bad henne ta hem pojken på prov. Men Christine återvände till polisen som kastade in henne på dårhus och hoppades att allt skulle glömmas bort. Polisens rykte var skamfilat och de behövde inga fler skandaler. Jag ska inte berätta mer om handlingen men är man liksom jag en känslig själ, så skulle jag inte rekommendera att se den. Dessutom tyckte jag att Angelinas skådespelarinsats var sådär. I första scenen ringer väckarklockan och hon stänger av den och stiger upp ur sängen utan några trötthetstecken att tala om - och dessutom fullt sminkad (alla ni därute vet att det inte är så i verkligheten). Jag hade också problem med att scenerierna såg så skapade ut. Det kändes inte äkta. Men det blev bättre en bit in i filmen.