Det finns skatter i svensk litteratur. Jag har talat om en del av dem tidigare. Nu vill jag tala om Pauline Wolff. Jag har läst Swede och blev förtrollad. Så här beskriver förlaget boken:
"vem väntar sig en västernberättelse av en svensk kvinnlig författare – år 2009? En västern vi aldrig läst eller sett förut, med tre religiösa, skönsjungande och hämndlystna systrar i huvudrollen - som försöker skipa sin egen rättvisa i en värld där de svaga vanligtvis går under.
Wolff berättar naturligtvis också om en hjälte – som fångar efterlysta och ger upphov till legender om mod och oövervinnerlighet där han drar fram – men lika mycket om utsattheten på prärien, på de ödsligt belägna gårdarna och i de små ruckliga städerna; och framför allt får vi vara med om händelserna ur kvinnornas och barnens perspektiv.
Revolverhjälten Swede, hans syster Katie och deras forna grannar systrarna Steen är svenska nybyggare på Montanas slätter. Här ingår de i ett drama som antar formen av en antik tragedi, där besattheten och vedergällningen måste följas till sitt oundvikliga slut, och där gränsen mellan ond och god blir allt mindre tydlig.
Pauline Wolff må ha Mobergs Utvandrarsvit, McCarthys Gränstrilogi och otaliga cowboyfilmer med sig i bagaget, men här har hon skapat något alldeles eget av vilda västerns stoff; en dovt hallucinatorisk historia med ett språk lika betvingande som systrarnas sång.
"
Systrarna Steen är spöklika och skrämmande och samtidigt är det något så skört över dem - att kunna skriva något sådant är anmärkningsvärt. Det går rätt in. För ett tag sedan såg jag There will be blood, och den har samma undegångsstäming som Swede. Åh, vad det är skickligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar