Sedan är det ju fotograferandet. Jag kan inte dra några liknelser till min egen berättelse, för det är så annorlunda. Men den där ömheten till kameran. Jag känner igen den. Min norska vän M har en Leica som jag är lite förälskad i. En sån vill jag ha någon dag.
Har ni inte sett Maria Larssons eviga ögonblick - se den. Den är väldigt bra och inte så eländig som man kanske tror. Hoppet finns där. Drömmen om ett annat liv ...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar