...som får psykbryt. det går tydligen i arv. Idag när vi var och skrev kontrakt med köparna av vårt hus, så fick Lilla H ett psykbryt när vi skulle gå därifrån. Hon har varit väldigt sjuk den här veckan och var tvungen att följa med oss på kontraktskrivningen. Hon fick sitta och titta på Koalabröder en trappa upp. det blev tydligen för mycket för henne. Huddinges mäklare måste ha höjt ett ögonbryn eller två när hon bröt ihop ... stackarn. Dessutom glömde vi hennes ständige följeslagare när hon är sjuk - vattenflaskan. Ve och FASA. Men sen blev det bättre.
Nu äär det alltså klart. Någon annan liten familj ska flytta in i vårt hus. Det äär givetvis med blandade känslor. Vi har jobbat så mycket på huset - våra barn föddes in i det här huset ... men om jag slipper se en spackelspade så länge jag lever så är kommer jag inte att gråta floder precis.
Nu börjar snart kapitel tre i mitt liv ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Go, kapitel tre, go!
Du har mycket kvar att se framemot i livet...jag är precis där i den stund där min förstfödde skall lämna boet 20 år gammal...lite läskigt och spännande som mamma...att släppa taget med självkänslan i behåll:)
Det är ju i kapitel 3, allt börjar hända!
Skicka en kommentar